Här dansar vi alla runt samma guldkalv...

Uppdrag granskning. Igår. Uppföljning av deras städreportage från i höstas. Hur hade det gått?

Josefsson hade kallat in en moderat riksdagsledamot som satt som ordförande i något utskott samt ordförande för restaurang och handelsanställdas fack. Allt för att dessa skulle kommentera de nya reportagen om att det faktiskt inte hänt ett skit sedan i höstas, snarare tvärtom.

Och vad gör dessa två företrädare för den svenska modellen - ja, även moderaterna är för den - när de ska tala om vad för slags nya goa förslag ska hindra en sådan här "utveckling"?

Båda tvättar sina halsar. Japp. Först och främst ska halsen tvättas, så ren, så ren.

Det är fan motbjudande!

Alla ni som såg det här igår måste väl, som varje normal människa, ha drabbats av empati för dessa stackars människor som arbetar varje jävla dag, tio-tolv timmar om dagen för nålpengar och sover på madrasser i någon miljonprogramslägenhet tillsammans med andra i liknande situationer.

Tror ni att företrädarna för politiker och fack plockade fram empati-kortet ur leken det första dom gjorde? Nej, moderaten hakade naturligtvis upp sig på att man i reportaget hade nämnt att ett av förhållandena hade pågått i över tio år - japp, ni anar vad som komma skall! Partipolitikkortet halades fram ur leken. Det är givetvis sossarnas fel att afrikaner står i minusgrader och tvättar däck för fem spänn i timmen och dricker buljong till lunch. Den fackliga företrädaren pratade det första hon gjorde om lagstiftning och principer. Kom ner på jorden tack!

Sorry. Men vart fan tog medkänslan vägen? Hur svårt kan det vara att vid ett sådant här tillfälle säga: Tyvärr, men det är här förjävligt. Vi har misslyckats. Men vi ska försöka att göra det bättre.

Det hade räckt så. I varje fall för mig. Då hade de här två nämligen visat att de hade tagit sitt uppdrag på allvar, att de ville företräda oss. Inte tvätta sin egen hals så ren, så ren.